Den här dagen började så bra jag var på gott humör och full av energi, det var ett tag sedan.
Det har varit så mycket negativt som hänt på kort tid IVA, tandoperation och saknaden efter Ådi är enorm.
Jag kommer nog känna av den saknaden länge men han var ju min trogna vän, han kunde jag alltid lita på.

Nu har jag Nala och får börja forma henne till den hund jag vill ha.
Jag är tacksam för den tid hon fick med Ådi, han kunde lära henne en hel del.
Hon kommer säkert att vara mig lika trogen men med hennes personlighet.

När jag har tagit mig upp ska jag då låtas mig dras ner av andra?
Naturligtvis inte men det händer ändå, jag kan inte förklara varför.
Jag måste strukturera upp mitt liv samt vad jag förväntar mig av andra gör jag detdå ska jag inte kunna sugas ner.
Att älska en människa är stort men när människan slutar leva upp till mina förväntningar då blir man besviken.
Allt handlar inte om tid utan vad man väljer att göra av sin tid.
Jag ställer kanske för höga krav?
Det har blivit fel i alla fall.......

Att leva med ett handikapp är inte lätt, men vem sa att livet är lätt???
Tänk vad åren rullat på det hände 2003, rullat var ironiskt om man tänker på min rullstol.
Detta är något jag kommer att återkomma till.




Ådi somnar in för gott hos sin mamma.
Jag saknar dig