I söndags fick jag fatta det svåraste beslutet i hela mitt liv att avliva min älskade Ådi efter mer än 11 år tillsammans.
Det sista året har han besökt vetrinären vid flertalet tillfällen.
Han hade åter igen fätt svårt att resa sig från golvet och svårt att röra sig.
Han hade så ont och jag led med honom.

Nu var det min tur att finnas där för han precis så som han alltid ställt upp på mig under hela hans liv.
Så allt annat i mitt liv fick nu stå åt sidan.
Ådi är den viktigaste som fanns i mitt liv!!!!!

En helt otrolig "livspartner".
Han fanns där alltid för mig, han tröstade mig när jag mådde dåligt. han tröstade mig när jag grät och han delade min glädje....

Han var en hund med mycket stor personlighet, dom flesta personer som någonsin träffat honom har han berört  på något sätt allt pga. hans personlighet.
Tom. folk som var hundrädda eller inte tyckte om hundar omvände han.

Han var alltid en glad skit med glimten i ögat från det han föddes tills att han tog sitt sista andetag.
Han älskade verkligen livet och var alltid full av bus.
Han var lik sin "mamma" lika galen och älskade alla våra mer eller mindre galna upptåg....
När ligger och tänker tillbaka på allt bus vi hittat på så blir jag varm i kroppen och jag t.om ler.

Fast han var en riktig terrorist tills han fyllde 3 år.
Som mamma alltid sa att han tillhörde Al-Qaida, det låg nog en smula sanning i det :0)
Han tuggade sönder allt han kom över,skor, hinkar det spekade ingen roll vad det var bara han "fick" tuggade sönder det.....
Han var en riktig buse men ändå väldigt lugn och trygg.
Hur det gick i hop förstår jag inte men jag är ju blond.
Det var som att två helt olika hundar fast i samma kropp???!!!!!



Mammas gammle gubbe och lilla bebisen Nala
SAKNAR DIG ÅDI!!

P.s. Ett extra tack Carola och Angelica som alltid tog hand om mig när mamma skulle i väg på egna bus och jag inte följa med/ Ådi

Tack till min familj för ert stöd!

Kramizzar i massor till alla goa vänner från mig Ådi och Nala